9 sep 2026

Högläsning på fritidshemmet: Låt berättelsen leva vidare

Hur gör vi högläsningen på fritidshemmet både lustfylld och medvetet språkutvecklande? Det handlar om varför vi läser, vad vi läser och vad vi gör tillsammans med texten. I det här gästinlägget skrivet av Kim Sjöberg, lärare i fritidshem och läromedelsförfattare, utforskar vi just detta!

Fritidshem|

Grundskola|

Högläsning kan skapa lugn, gemenskap och positiva möten med berättelser och texter. Den kan också ge elever tillgång till språk, innehåll och tankevärldar som de ännu inte kan nå genom sin egen läsning. Men det finns en viktig sak att komma ihåg, all högläsning är inte automatiskt språkutvecklande. Att en text läses högt innebär inte i sig att eleverna utvecklar ordförråd, förståelse eller förmåga att samtala om innehållet. Vad högläsningen ger beror bland annat på varför vi läser, vad vi läser och vad vi gör tillsammans med texten.

Vad är syftet?

Högläsning kan ta olika former beroende på syftet. Det kan vara en inspelad berättelse som eleverna lyssnar på, eller den spontana högläsningen när en elev kommer med en bok eller när vi fångar ett intresse i stunden. Syftet kan då vara att skapa en stund för vila och återhämtning, gemenskap eller att fånga ett läsintresse som uppstår där och då.

Dessa former är värdefulla, men är inte automatiskt språkutvecklande. Om vi vill använda högläsningen för att mer medvetet utveckla elevernas språk behöver vi skapa förutsättningar för det. Att högläsa med eleverna för språkutveckling, innebär en mer planerad och interaktiv högläsning där vi har tänkt igenom textval, ord och begrepp, vilken förförståelse eleverna kan behöva och hur innehållet ska bearbetas tillsammans.

Alla former kan ha en plats på fritidshemmet. En lässtund behöver inte alltid ha som mål att utveckla språk, den kan också handla om avkoppling, gemenskap eller läsglädje. Men om syftet är just språkutveckling behöver eleverna ges möjlighet att lyssna aktivt, tänka, ställa frågor och samtala.

Högläsning på fritidshemmets sätt

Högläsning på fritidshemmet behöver inte vara en kopia av skolans högläsning. Skola och fritidshem möter samma elever och kan tillsammans bidra till deras språk- och läsutveckling, men verksamheterna har olika förutsättningar och uppdrag.

På fritidshemmet finns särskilda möjligheter att göra högläsningen upplevelsebaserad, situationsstyrd och grupporienterad.

En berättelse kan fortsätta i lek, drama och skapande. En faktatext om småkryp kan följas av att gruppen går ut och undersöker vad som finns på skolgården. En fråga som uppstår mitt i en aktivitet kan leda till att vi tillsammans letar fram och läser en text. Elevernas intressen kan vara utgångspunkt för vad vi läser, samtidigt som litteratur och andra texter kan användas för att väcka helt nya intressen.

Eftersom mycket av fritidshemmets verksamhet sker tillsammans kan också läsningen bli något socialt och gemensamt. Elever kan lyssna, tänka, samtala, skapa och uppleva tillsammans. Berättelsen blir en gemensam referens som kan följa gruppen långt efter att boken stängts.

Och det gemensamma behöver inte betyda alla samtidigt. En högläsningsstund med fem elever är lika mycket värd som en med trettio. Mindre grupper kan tvärtom ge andra möjligheter till närhet, samtal och delaktighet. Det viktiga är att vi erbjuder högläsning och skapar många möjligheter för elever att möta den.

Det är kanske just där fritidshemmets stora möjlighet finns: att låta läsningen bli en del av det eleverna gör och upplever, inte en aktivitet vid sidan av.

Vilka texter erbjuder vi?

Även vad vi väljer att läsa spelar roll. Litteraturforskaren Rudine Sims Bishop beskriver litteratur som speglar och fönster.

Elever behöver speglar, berättelser där de kan känna igen sig själva, sina erfarenheter och delar av sitt liv. Men de behöver också fönster, texter som ger möjlighet att upptäcka andra människor, miljöer, erfarenheter och perspektiv.

Vilka får känna igen sig? Vilka världar får eleverna upptäcka? Vilka röster saknas? Och vilka typer av texter möter de? Högläsning behöver inte bara vara skönlitterära kapitelböcker. Faktatexter, poesi, serier, biografier och andra texttyper kan också få ta plats.